Dan före dan

Johan Norberg’s argument är fortfarande lika giltiga!

1. Ingen politiker har hitintils lyckats med att påvisat några trovärdiga anledningar till att massavlyssning av medborgarna i ett av världens mest ”demokratiska” länder är nödvändigt för medborgarnas säkerhet.

2. Ingen politiker har hitintils lyckats med att påvisat några reella hot som skulle legitimera det personliga intrång som en avlyssningen av detta slag utgör.

3. Ingen politiker har hitintils lyckats med att påvisa den samhällsnytta som motiverar kostnaden för detta system, detta ser extra illa ut i tider när vi ser allt mer nedskärningar inom samhällets kärnvärden såsom VårdSkolaOmsorg.

4. De flesta politiker som har uttalat sig i frågan har undvikit att ge konkreta anledningar till avlyssningen, och har istället medvetet försökt att vilseleda genom att bruka ett sk. nyspråk, försökt att styra debatten till att handla om teknikaliteter samt försökt att förringa kunskaperna hos de människor som känner en stor oro över denna utveckling, och som har vädjat under mer än ett års tid om att få klara svar på relevanta frågor.

5. Det är högst oklart om några av de integritetsstärkande åtgärder som politikerna för fram idag kommer att ha någon betydelse i den nya ”Lissabon-miljön”, speciellt med tanke på att alla Europeiska sammarbetsprojekt såsom Stockholmsprogrammet, Future group, EuroSur etc. talar om en integrerad informationsinsamling till en central enhet (SitCen) samt att alla tillgängliga kanaler skall användas, man får lätt misstanken om att våra egna politiker kommer att inom en snar framtid två sina händer och skylla på ett EU direktiv när ändamålet med avlyssningen har ändrat karaktär.

6. Det är ej klarlagt hur människor kommer att reagera över att konstant känna sig avlyssnade, exempel finns redan i Tyskland där man har märkt ett ändrat beteende vad avser bl.a känsliga telefonsamtal till läkare etc. när man känner sig övervakad av staten.

Länk till en Tysk undersökning om hur människor upplever en konstant övervakning.
Där man har intervjuat ett tusental personer om hur datalagringsdirektivet har påverkat dom och 52% svarade att man inte kommer att använda telefon för samtal med psykologer, drog terapeuter, äktenskapsrådgivning o.dyl., en avgörande skillnad mellan insamling enl. datalagringsdirektivet och FRA’s samverkanspunkter är att dom senare sker i realtid och lämnar ut informationen till okända intressen.

Jag undrar hur mycket Riksdag och Regering tycker att det är rimligt att Sveriges medborgare betalar, både med en minskad personlig integritet, en ökad oroskänsla, samt resurser som kunde förstärka andra samhällsystem, allt detta för att befolkningen skall bli avlyssnad för sin egen säkerhet skull, finns det någon gräns?

Riv upp, gör om, gör rätt!