SvD 16 november 2009
Lagändring ökar polisens insyn
”Polisen vill därför ha en rak generell bestämmelse i sekretesslagen som i princip säger att sekretess inte ska hindra att uppgift om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden lämnas mellan de brottsbekämpande myndigheterna….”
”om det behövs för den brottsbekämpande verksamheten.”
Länk till artikel i SvD
Riksdagsman Johan Pehrson, rättspolitisk talesperson och ledamot av justitieutskottet för Folkpartiet, ser inga direkta integritetsproblem med nya sekretessbrytande bestämmelser då dom behövs för att förhindra nya helikopterrån.
Så vad är problemet, det är ju bara dom som inte har rent mjöl i påsen som Ask&Pehrson vill åt?
Det finns en anledning till att vi har haft den rådande ordningen sedan 1948.
- Åklagaren leder som förundersökningsledare de poliser som sysslar med tyngre brottslighet under en förundersökning i anledning av brott för att sen fatta beslut om en vidare rättslig process ska följa, som till exempel anhållande och åtal.
- Enligt svenska rättegångsbalken är det klart och tydligt att åklagaren har skyldighet att presentera och söka även uppgifter som talar för den tilltalade, den så kallade objektivitetsprincipen.
- För att bli åklagare krävs juris kandidatexamen samt notariemeritering (utbildningstjänstgöring under 2 år vid tings- eller länsrätt).
- Som ett led i rekryteringsprocessen av åklagare sker arbetspsykologiska tester under ledning av psykolog samt IQ-tester av de som söker anställning som åklagaraspirant/extra åklagare.
- Åklagarkarriären inleds med 9-12 månaders provanställning som åklagaraspirant. Efter antagning som assistentåklagare sker en två år lång åklagarutbildning. Efter godkänd utbildning blir man kammaråklagare.
(Wikipedia
Med det nya förslaget börjar personlig information att flyta runt om personer som inte formellt är misstänkta för något brott.
Med tanke på de individuella och organisatoriska problem som polisväsendet har, verkar det här vara ett mindre genomtänkt förslag.
På wikipedia kan man även läsa:
Proportionalitetsprincipen, inom juridiken den princip som säger att åtgärder inte skall gå utöver det som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet. Enligt denna princip vägs olika intressen mot varandra, till exempel samhällets krav på säkerhet mot individens rätt till integritet.
Proportionalitetsprincipen är en rättssäkerhetsprincip, som innebär att det skall råda balans mellan mål och medel. I EG-rätten gäller ett proportionalitetstest som består av tre kriterier som alla skall vara uppfyllda för att åtgärden skall anses proportionell.
Dessa är
* Är åtgärden ägnad att tillgodose ändamålet?
* Är åtgärden nödvändig för att uppnå ändamålet eller finns det mindre inskränkande alternativ?
* Står den fördel åtgärden tillgodoser i rimlig proportion till den skada som åtgärden kan orsaka för de berörda?
Det skulle vara väldigt intressant att få reda på vilket underlag som Ask&Pehrson stöder sin behovsanalys på.
Är det här proportionellt, döm själva.
Upd.
För övrigt tycker jag att Sverige skall följa Frankrike, Japan, Spanien & Tyskland och ratificera FN resolution Nr.16 som man skrev på 2007.
International Convention for the Protection of All Persons from Enforced Disappearance
Denna resolution räknas som en av hörnstenarna i FN’s deklaration av de mänskliga rättighetrna, så varför tveka med ratifikationen?)
